Idag hade jag verkligen storartade planer för vad jag skulle göra. Först skulle jag åka till Täbygospel för ännu ett rep med knytis efteråt. Sen skulle jag åka in till stan direkt för att möta upp med Miss L. Först skulle vi handla lite grejer på panduro och liknande och sedan vidare till henne för att göra min lajvdolk och annat som måste fixas innan lajvet. Det kan verka som en evighet fram tills slutet av april. Men med tanke på hur mycket jag har kvar att göra är det ett under att jag är så lugn.

Hur som haver så blev det inte av eftersom jag spenderade större delen natten  på toaletten. Var som inte ens någon idée att gå tillbaka till rummet eftersom jag ändå inte skulle kunnat sova. Och eftersom det var på natten innebär det att jag var ganska så kall och frusen. Som i sin tur gjore att jag spände mig. osv.

Jag har med andra ord spänderat min dag till sängs och i badkaret för att få upp värme. Och efter att vi fick hem mat som jag faktiskt kan äta så har jag nu äntligen kunnat ta en värktablett. Så kvällen ser iallafall ljusare ut. ohh jag har oxå sett på film idag. "Hancock" och "Life as we know it". Pratar just nu med Miss L på skype så att vi får lite lajvplanering gjord även om vi inte kunde träffas.

さよなら (sayonara - adjö) //Em

Jaha... ännu en dag har passerat. Vet dock inte om jag ska säga om dagen som sådan. Vaknar med sjuklig mensvärk.Jag vet, jag vet, det är lite opassande att prata om sådant öppet... inte för att jag bryr mig om de. Så ännu en gång, vaknade med mensvärk och det har väll egentligen styrt min dag. Jag blev lite mer lättretlig pga att jag konstant hade ont. Tack vare några härliga värktabletter blev dagen hanterbar men att vara lättretad och jobba på dagis är inte den bästa av kombinationer. Vilket jag fick uppleva ganska så snabbt när humöret gjorde sig påmint.

Dagen fortsatte med en lättiriterad Em som gjorde sitt bästa för att vara lugn och samlad. När det var dags att gå hem igen tog jag tacksamt mina saker och gick med raska steg mot busshållplatsen. tyvärr blev det ingen promenad eftersom jag inte ville gå ett steg mer än vad jag behövde.

Hemma stinker hela lägenheten det där mattshampot som mattförsäljaren tryckte ner i mattan igår. Och för dem som känner mig är det ingen bra början att få komma hem till ett hus som luktar för mycket. Spelar egentligen ingen roll vad bara de faktum att det luktar. Just nu har jag mitt fönster öppet för att jag inte ska få mer huvudvärk än nödvändigt. Vilket i sin tur leder till ett ganska så kyligt rum. Men det är sånt man får ta ibland.

Sen gjorde jag en helt onödig tur till Sollentuna C alldeles nyss. Jag missade den buss jag tänkt att ta och därmed missade jag det tåg fär Mr T åkte med. Han skulle nämligen få tillbaka sitt usb-minne men nej då. Det gick visst inte alls för sig. Som tur är så tar det inte allt för lång stund att ta sig till och får Sollentuna C.

Sisst men inte minns ringde de från jobbet och ville veta anledningen igen för varför jag hoppade av det andra vikariatet. Och skulle dessutom göra ett sista försök att övertala mig om att ta jobbet... Jag fick lite dåligt samvete eftersom jag inte tycker att jag har någon vettig anledning att inte vilja göra det. Det är ju egentligen inte svårt eller så men jag är ändå så ovillig att göra det att jag funderade på att överdriva vissa sjukdomssymptom bara för att slippa. Ibland är det ju bara så att det inte finns någon interligent förklaring utan bara en känsla av vad som är rätt och fel. Hade nog gått att göra jobbet men jag skulle tagit slut på alla mina reservkrafter för att göra det. Och med tanke på att jag fortfarande får jobb även om jag inte fortsätter så är det helt enkelt inte värt det. Men det är fortfarande så otroligt svårt att stå för mina egna känslor. Som tur var så är mina arbetsgivare väldigt förstående. ありがとう (arigatou - tack) för er förståelse.

さよなら (sayonara - adjö) //Em

Jaha... då var det dags igen. Ja, ni vet, det är dags för den stunden då man snällt får vänta innan några svar kommer. Jag har iallafall skickat in det sista som behövs för ansökan till skolan. Så nu är det upp till GoGoNihon att antingen godkänna det jag skrivit eller be mig att redigera något. Kan t ex hända att jag behöver fixa en bättre bild. Sftersom de bilderna jag tog med the Studio, som för övrigt är gudomligt snygga, tyvärr inte får användas. Jag hade utsläppt hår på de bilderna och även om mitt val av frisyr inte stör dem så är det fortfarande så att man inte får ha något BlingBling på bilderna. Alltså går pärlorna, snäckorna, trådflätorna, örhängena, halsbandet osv fetbort. Well you get the picture! Så Mr D var iallafall vänlig nog att hjälpa mig ta några bilder men förutsättningarna var inte alls lika bra för dessa bilder. Men vi gjorde ett tappert försök så får vi se vad som sägs om bilderna.  

Sen när sista kollen är klar år skickar vi vidare allt till skolan och då är det dags igen att vänta ett tag innan man får höra mer från skolan. Jag bara älskar detta....INTE. Vill helst att allt ska vara klart NU!!! Men får väll glatt ställa mig i väntkön som alla andra stackare...

さよなら (sayonara - adjö) //Em

Idag ställde jag klockan på 7:00 för att komma upp tidigt nog för att faktiskt hinna fixa iordning lite här hemma.... Jag var ju själv igår och tog mig då vissa friheter. Detta gjorde i sin tur att jag var tvungen att fixa till det innan jag skulle åka. (Eftersom Mamma och Dennis skulle komma hem senare under dagen.) Så efter att jag städat och plockat iordning lite + tittat på "Step Up" var det dags att åka. Som tur var fick jag skjuts till Vaxholm, där vi skulle sjunga på morgonen, för annars hade jag nog aldrig tagit mig dit.

Vi var 5 sopraner, 6 altar och 4 tenorer som glatt samlades för att sjunga. Inte direkt hela kören men ändå en bra grupp som var ganska så jämt fördelad mellan stämmorna. Mässan där kändes ganska så kort och eftersom de inte var vana vida att ha gospel i kyrkan så satt alla i församlingen helt tysta istället för att klappa, sjunga, digga med o.s.v Personligen föredrar jag då Turebergskyrkan där vi tränat upp församlingen till att faktiskt vara med och sjunga, klappa och annat.

Efter Vaxholm bar det av tillbaka till sollentuna och Turebergskyrkan där vi skulle äta vår lunch tillsammans. Jag hade tagit med mig egen lunch eftersom jag inte var säker på om det skulle finnas något jag kunde äta. I slutändan visade det sig att det fanns paj till mig oxå så jag tok helt enkelt lite av varje. Där satt vi alltså och åt god mat och umgicks med varandra. Mycket lyckad liten tillställning enligt mig!

Ibland är det de små sakerna man lägger märke till och som blir viktiga. T ex fick vi vara med och välja vilka låtar vi skulle sjunga under eftermiddagsmässan i Tureberg. Och själv satt jag och funderade på om jag tycker att det kan räknas som en riktig kyrksal eller inte..

(här är kyrkan om man står vid gradängerna)

(Kyrkan sett från ingången.)

Nu glömde jag att ta några bilder av Kyrkan i Vaxholm men den påminner väldigt mycket om St Erikskyrkan som är den kyrka som jag växte upp i. Nu verkar det säkert som om jag är superkristen och går i kyrkan varje söndag vilket inte riktigt är fallet. Jag har nämligen spänderat mycket tid i kyrkor eftersom jag har sjungit Gospel sedan jag var 7 år.

Som avslutning vill jag dela med mig av en bra gospellåt som heter Shabach, här lsjungen av Soul Children i Chicago:

さよなら (sayonara - adjö) //Em

Hej hej!

Jag vet, jag vet... Har inte direkt varit så duktig att skriva här på bloggen på sistonde. Men eftersom jag vill dokumentera allt redan från planeringsstadiet så tänkte jag att det var lika bra att göra det här. Och nu är det säkert många som tänker, What the (Beep) is she talking about? Ja för er som undrar så tänker jag flytta till Japan nu i Juli.

Men låt oss ta allt från början.

Jag har väl under en längre tid känt att jag måste göra förrändring i mitt liv. Att vara timmesanställd och fortfarande bo hemma vid den "höga åldern" av 21 är väll inte vad jag drömde om när jag var liten. Men det är en sak att tänka en tanke och en helt annan att faktiskt göra något åt situationen. För mig handlade det mestadels om att ta mig över barriären som ansökningar till skolor och andra jobb utgjorde för mig. Jag har aldrig varit speciellt bra på att hantera söksidor och liknande själv och det har inte heller hjälpt att jag kan lägga till dyslexi som ett extrahinder... Så jag kom liksom aldrig till skott, att säga. Sedan en dag så ser jag en liten reklam blippa fram på Facebook. Och plötsligt, till skillnad från tidigare gånger då jag sett bilden på en blåhårig tjej, valde jag att klicka på länken. Det visade sig vara en länk till GoGoNihon's websida. Ett företag som specialliserat sig i att hjälpa folk att åka till Japan som språkstudenter. Och alla pengar tjänar de genom skolorna istället för att ta betalt av oss "fattiga" blivande studenter. Nåväll inte för att jag har speciellt mycket pengar för tillfället... 

I vilket fall som helst få skulle de ha en föreläsning bara några dar senare då de berättade mer om sitt konsept, och vad det var som man kunde få hjälp med från dem. Föreläsningen var gratis så jag anmälde mig snabbt och när det på lördagen var dags att åka in till fryshuset för en föreläsning var jag otroligt taggad.

Efter föreläsningen fixade jag genast en träff med Mr J så att jag kunde få lite mer info och kunskap om de olika skolorna, kostnader, möjligheter för boende m.m. Så nu är jag i full gång med ansökningen och har bara en miniuppsatts (om varför jag vill studera det japanska språket) + att ett foto kvar att fixa innan det är dags att skicka in min ansökan. Och för er som tänker att det är dyrt att bo och studera i Japan, hur ska du ha råd? Så kan jag meddela att studielån täcker alla kostnader. Visst är det så att jag kommer kunna få ganska så höga lån, men är jag bara förnuftig med pengarna så ska det inte vara några problem alls. och efter jag varit där i tre månader så kommer jag kunna börja jobba. Så då får jag ju in en del pengar den vägen oxå.

Med allt detta sagt så är det fortfarande mycket saker kvar på min lista innana jag kan åka iväg. Men jag har iallafall börjat röra mig frammåt och bara det faktum att jag har något som jag finner intressant att göra igen är ett mirakel på sätt och vis. Å andra sidan visar detta bara hur otroligt livet är. Jag får fortsätta min berättelse någon annan gång men nu har ni iallafall fått början på mitt äventyr till Japan.¨

さよなら (sayonara - adjö) //Em

denna fråga har jag ställt mig idag. och för att bättre kunna svara på det så fanns det några bifrågor oxå.

så som:

Har du en stark eller svag ekonomi?

Är du nöjd med din ekonomi?

Vad är det som gör den bra? eller dåligt... varför?

Vilka val har du gjort som gjorde den bra?

Vilka val har du gjort som gjorde den  dålig?

Vilka val gör du dagligen som stärker eller försvagar din ekonomi?

Till detta hör oxå att man ska fundera ordenkligt och skriva ner sina svar. Vad det en kan vara för tokiga svar. Så jag har börjat med de tre första frågorna och får väl fortsätta imorgon igen. Det tar en del tid att skriva ner svaren speciellt eftersom jag håller på och skriver allt med athemhelska bokstäver... Inte direkt något som jag är van vid att göra. Så varje gång jag stannar upp och måste läsa vad det är jag faktiskt har skrivit så tar det en stund att hitta rätt igen... :) känns ändå bra att komma iordning lite igen. med ekonomi och med jobb.

Ska se till att jag hittar något annat jobb till våren. eftersom det jag gjort hittills definitivt inte kommer fungera i längden. börjar oxå få lite ordning på rummet igen. YAY!!!

Dags att sova nu //Em 

Jag har alltid sett det som självklart att jag skulle bli/vara donator när jag lämnar den här kroppen. Däremot så tog det mig fram till idag att faktiskt anmäla mig i donationsregistret. Så nu är det iallafall officielt. Kul va!!! Jag vet, jag vet.... det är inte en så stor grej men det känns ändå skönt att komma framåt och göra nya saker. känns annars som om jag är fast på ett och samma ställe utan att komma någonvart. Det är nog därför mitt liv har känts så kaosartat den senaste tiden.

Det är faktiskt ganska så komiskt när jag tänker på det, för efter att jag träffade en otroligt härlig tjej tidigare i höstas så har en massa nya saker hänt mig. Jag har fått en vilja att säga ja till saker jag annars aldrig ens skulle funderat på att göra. <3 Jag har verkligen fått uppleva en massa spännande saker. Både på gått och ont.

men men, nu är jag iallafall officielt en donator in case anyone wonders. ;)

"if you don´t know where you are going you can end up somewhere else" - Anomym

Once again I´m going to pick myself upp from the pitt I´ve been digging. It´s going to be fun to see what I can do if I just set my mind into it. This last fall I have been living in a world of Caos and it does not seem to end anytime soon. So I thought that if I want change in my life then I´ll just have to make them myself.

But first of I need to have some wishes and plans on what I want. So here we go:

• Standing on stage,singing and acting
• living off of my music
• traveling
• wonderfull friends
• making my own clothes

This is crazy hard! I don´t know what I want to do. I just feel so lost. I´ll just have to continue this later on. I´ll just clean my room instead.

see you later /Em