Jaha... ännu en dag har passerat. Vet dock inte om jag ska säga om dagen som sådan. Vaknar med sjuklig mensvärk.Jag vet, jag vet, det är lite opassande att prata om sådant öppet... inte för att jag bryr mig om de. Så ännu en gång, vaknade med mensvärk och det har väll egentligen styrt min dag. Jag blev lite mer lättretlig pga att jag konstant hade ont. Tack vare några härliga värktabletter blev dagen hanterbar men att vara lättretad och jobba på dagis är inte den bästa av kombinationer. Vilket jag fick uppleva ganska så snabbt när humöret gjorde sig påmint.

Dagen fortsatte med en lättiriterad Em som gjorde sitt bästa för att vara lugn och samlad. När det var dags att gå hem igen tog jag tacksamt mina saker och gick med raska steg mot busshållplatsen. tyvärr blev det ingen promenad eftersom jag inte ville gå ett steg mer än vad jag behövde.

Hemma stinker hela lägenheten det där mattshampot som mattförsäljaren tryckte ner i mattan igår. Och för dem som känner mig är det ingen bra början att få komma hem till ett hus som luktar för mycket. Spelar egentligen ingen roll vad bara de faktum att det luktar. Just nu har jag mitt fönster öppet för att jag inte ska få mer huvudvärk än nödvändigt. Vilket i sin tur leder till ett ganska så kyligt rum. Men det är sånt man får ta ibland.

Sen gjorde jag en helt onödig tur till Sollentuna C alldeles nyss. Jag missade den buss jag tänkt att ta och därmed missade jag det tåg fär Mr T åkte med. Han skulle nämligen få tillbaka sitt usb-minne men nej då. Det gick visst inte alls för sig. Som tur är så tar det inte allt för lång stund att ta sig till och får Sollentuna C.

Sisst men inte minns ringde de från jobbet och ville veta anledningen igen för varför jag hoppade av det andra vikariatet. Och skulle dessutom göra ett sista försök att övertala mig om att ta jobbet... Jag fick lite dåligt samvete eftersom jag inte tycker att jag har någon vettig anledning att inte vilja göra det. Det är ju egentligen inte svårt eller så men jag är ändå så ovillig att göra det att jag funderade på att överdriva vissa sjukdomssymptom bara för att slippa. Ibland är det ju bara så att det inte finns någon interligent förklaring utan bara en känsla av vad som är rätt och fel. Hade nog gått att göra jobbet men jag skulle tagit slut på alla mina reservkrafter för att göra det. Och med tanke på att jag fortfarande får jobb även om jag inte fortsätter så är det helt enkelt inte värt det. Men det är fortfarande så otroligt svårt att stå för mina egna känslor. Som tur var så är mina arbetsgivare väldigt förstående. ありがとう (arigatou - tack) för er förståelse.

さよなら (sayonara - adjö) //Em