Har försökt skriva det här inlägget i flera gånger/dagar. men varje gång jag tror mig vara värdig har internetet gett upp och allt jag skrivit bara försvunnit. Var iallafall iväg till läkaren igår. Jag var ganska så säker på att det är/var en virusinfektion men eftersom det kändes som om jag höll på att få öroninflamation oxå så tänke jag att det kunde vara dags att söka upp läkare. Tyvärr fanns de inga bakterier att få medisin för utan jag skulle bara ta det lugnt och så fick jag ordinerad röstvila.

Vist var jag ganska så nöjd att det inte var en öroninflamation, eftersom de brukar göra så förfärligt ont, och att få röstvila var ju inge problem tyckte jag. HA! vilket skämt. Jag vet knappt vart jag ska ta vägen utan att få tala eller sjunga för den delen. Dessutom var jag ju tvungen att åka till ett körrep eftersom jag otroligt gärna ville ha ett solo.

Alltså satt jag där utan att få sjunga och fick istället nöja mig med att lyssna till deras skönsång (som inte alltid var just skönsång). Och att bara få tala genom att skriva mer tar faktiskt otroligt lång tid.

Efter kvällen hade jag dock trevligt sällskap som stod ut med min något begränsade sätt att tala på och de blev ett mycket trevligt slut på kvällen. Misslyckande var dock att jag inte insåg vad klockan var + att jag (när jag åkte hem) precis missade den konektande bussen i danderyd. alltså var det bara att ställa väckarklockan, lägga mig på en bänk och sova i ca 1timme. Just den biten blev kanske inte så lyckad eftersom jag skulle kunnat komma hem mycket fortare om jag valt att åka en annan väg. Ibland är SL:s val av väg inte så bra helt enkelt...

Idag har jag väl inte riktigt skött det där med Röstvila... vist har jag inte pratat lika mycket som vanligt men det är så tidsförrödand och jobbigt att hålla på och skriva att jag typ gett upp. Men ska väl ta och ge det ett ordentligt försök nu under kvällen. (Vill inte, men ibland måste man...) 

Att behöva säga nej till jobb har oxå varit en sak som känts svårt här de senaste dagarna... VRE har varit mycket förstående men det är ändå svårt att säga att tyvärr men jag kan inte och bara vara hemma och vila. Vist att jag mest sovit idag, (och tittat på brölloptet) men det känns ändå svårt. Får en massa "tänk om..."-tankar.

Tack till alla som chattat med mig igår och idag... detta har nog räddat mig från att bli tokigt.